Det finns alltid två sidor, här ännu fler.

Jag tycker på alla sätt att man måste garantera upphovsrätten i alla lägen. Det finns ingen ursäkt för det, och piratpartiets argument räcker inte långt för att övertyga mig. Den som skapar något måste ha rätten att göra vad han/hon vill med det. Det är ren logik.

När det gäller den personliga integriteten och tanken på att musikbranschen ska få rätt att leka privatpoliser får jag kalla kårar. Det är nästan störande uppenbart att IPRED-lagen är ett steg till efter FRA att upprätta ett kontrollsamhälle. På den punkten kan lagförslaget ändras mycket!

Sen så är det ju så att det finns två sidor, ALLTID! tänk dig själv att du är en oetablerad artist. Om fri nedladdning tillåts kommer risk-kapitalen hos musikbranschen minska drastiskt och det kommer inte finnas en chans att du får ett skivkontrakt. Musikjättarna satsar nämligen bara på de riktigt stora, eftersom de säljer. Musikkulturens mångfald håller därför i detta nu på att försvagat eftersom folk laddar ner hej vilt.

På Den Andra Sidan, Säg att du är en oetablerad artist. Du lyckas få tag på tillräckligt med teknik för att spela in några låtar som du gjort. Du släpper låtarna fria på internet. De blir omtalade eftersom folk laddar ner dem via internet och det skapas viss publicitet kring dem. På så sätt får du spelningar och du kan bygga upp ditt varumärke på kvaliteten i din produkt. För det faktiskt så att artister kännar mest pengar på sina konserter. Skivbolagen är de som kännar pengar på skivorna. I gengäld för artisten publicitet.

Så det finns två sidor, fördelar och nackdelar med fri nedladning. Jag skulle i dagens läge, välja att lägga ut min musik på internet, kostnadsfritt för att få uppmärksamhet (vilket jag också gjort). Jag är osäker på om jag skulle kunna få ett skivkontrakt, eftersom skivbranschen inte vågar satsa på nya oetablerade artister, därför att de inte vet om de får betalt för sina skivor. Allt hänger ihop.
Man måste hitta nya sätt att distribuera musiken, för att garantera upphovsrätten är viktigt för den musikaliska mångfalden. Det är jag övertygad om.

Det givna svaret är förstås internet. Skivor bör förpassas till merchandisingprodukterna. Musiken ska vara tillgänglig på internet, så är det bara. För 50 år sedan var det skivjättarna som tillhandahöll de effektivaste sätten att forsla musiken till privatpersonerna, och det var genom skivorna. I dagens samhälle är det internet som är effektivast och snabbast. Det är där marknaden ska ligga. Men den gör inte det ännu, därför blir det ett sånt ramaskri från musikinudstrin, eftersom de förlorar andelar.

Tjänster som spotify är framtiden men så som detser ut nu verkar politiker inte förstå detta, utan man går på musikindustrins argument om att värna om artisternas upphovrätt genom ett idiotiskt lagförslag.

Jag tänker dock inte sväva på manschetten när det gäller nedladdningen, det är stöld och det är beklagligt att en hel generation, (jag inräknat), har blivit uppfostrade att kultur är gratis. Nej, kultur är inte gratis, men man ska inte behöva betala för grisen i säcken heller, det är problemet. Tänk de skivorna jag köpt bara för att jag laddade er musiken på förhand. Jag hade aldrig vågat köpa skivorna om jag inte visste att de var bra.

Hoppas någon ung kreativ företagare kommer på en lysande idé som löser mitt ovan formulerade problem med hjälp av internet som distributionkanal. Vilken produkt! Den skulle revolutionera markanden.

Som Stefan Sauk säger så är det så att IPRED-lagen omfattar flera olika frågor som många felaktigt har blandat ihop till en enda. Det rör dels upphovsrätten, dels den personliga integriteten och dels IPRED-lagens vara och icke vara. Många med mig anser det vara ett väldigt klumpigt lagförslag, bland annat Stefan B Grinneby, chef för Sitic, Sveriges IT-incidentcentrum, en specialenhet under Post- och telestyrelsen. Moderaterna kommer skadas enormt av att IPRED-lagen är så dåligt utformad, det går att göra bättre!